Splendor 1989 Swedish

Posted by on August 7, 2012

movie image

Download subtitles of Splendor 1989 Swedish

Skål för “Splendor”!
DRÖMMARNAS HUS
Svensk text: Stig Björkman, FÖF
De har redan börjat montera ned
den gamla inredningen.
Här är den nya modellen
med de föreslagna ändringarna.
Vi tänkte bygga om lokalen
till ett enda stort rum.
Men hellre behålla den gamla planen
med en stor entré och två trappor.
Jordan, ska jag börja lasta?
…och på så sätt anpassa oss efter
de gamla biobesökarnas vanor.
Vi hade först tänkt installera
en hiss här-
-men med bara en våning
valde vi rulltrappa.
I salongen ska vi ha en avdelning
för hushållsmaskiner, TV och bad.
Ska balkongen behållas
eller utvidgas?
Nej, den ska vara som den är…
Den Kringresande Biografen
-Akta händerna nu…
-Vad sysslar de med?
Ordnar en filmförevisning.
De har tillstånd.
Det är plogen som plöjer upp fåran-
-men svärdet som försvarar den.
Mussolini
Vill ni ställa till det för mig?
“Fåran som Mussolini försvarar”.
Är han nån sorts jägmästare kanske.
-Flytta den!
-Men den är ju redan uppe.
Vi får flytta den hitåt.
-Det var det.
-Såja.
Jordan.
God afton, borgmästaren.
Låt bli stolen!
Du får inte se filmen.
Nu börjar det…
Jag är ljudteknikern.
Mina barndomsminnen
har jag härifrån.
Smattrandet från duken-
-Verdis basuner
och kugghjulen från Fritz Lang.
Ställ er i kö! Sluta knuffas,
annars säljer jag inga biljetter!
Ha växel redo. Knuffas inte!
Casimiro! De river ju ner lokalen.
Ursäkta… Jag har presskort.
-Jordan! Var och när.
-Hur och varför?
Jordan, det finns bara
ståplatser kvar på parkett.
Mademoiselle Chantal Duvivier,
jag vill bara säga er…
Les Plus Belles direkt
från Villa Lumière.
Och nu
den store komikern Gnaccheretta!
Du dansade skitdåligt ikväll. Glodde
på publiken som nåt annat fnask!
Det blir avdrag på lönen! Inte är ni
“De vackraste” utan “De taffligaste”!
Tror ni man köar för er i Rom?
Nu är det slut! Det enda du kan är att
visa häcken, på det mest ynkliga sätt.
Vem är ni? Vem har släppt in er?
Vem tror han att han är?
Och vart ska du, Chantal?
Jag sätter polisen på dig!
Din slyna! Är det såhär man
behandlas? Nu är det slut mellan oss!
Det här ska du få ångra.
Du ska inte få arbete nånstans!
Voilà, mitt kungarike…
Säger man så på franska?
Jag har aldrig sett
en så vacker biograf.
Neorealistisk filmvecka.
Vad är neorealism?
Man kan inte bara låta folk drömma.
Man måste ge dem sanningen.
“Rom, öppen stad”.
“Sciuscia”.
“Paisà”.
“Miraklet i Milano”.
Där finns också en taskig chef
som din. Som alla chefer, förresten.
Som förföljer vagabonderna, luffarna.
-Har den lyckligt slut?
-Som alla sagor slutar den lyckligt.
Du kan se den imorgon, om du vill.
-Imorgon?
-Ja, imorgon.
Det finns bara ståplatser kvar
på parkett.
Endast ståplatser.
Skynda er på nu!
DET STORA KRIGET
Du skulle väl inte inkallas?
Jag satt inne
till alldeles nyligen, fattar du?
Så gavs amnestin. Den här
regeringen ser genom fingrarna.
30 lire… Ska du pruta
med en som suttit inne?
Vad heter du?
Jag gör det inte för stålarna,
är det klart?
Jag var på en av Mussolinis anstalter.
Men där förklarade de dåligt.
-”Man måste först ge för att få nåt.”
-Jag heter Bruno.
Ge först, få sen.
Fast jag har inte lovat dig nåt.
Jag heter Giovanni Busacca utan
fast bostad, född 88, nära Milano.
Ställ in er i ledet.
Vill ni ta av er hatten?
-Men vad säger ni? Tala högre!
-Kan jag stänga fönstret…?
Nu får det vara nog!
-Jag heter Giada.
-Giada?
Ett vackert namn.
Detta fördärvets näste borde heta
“Horror” i stället för Splendor-
-dess ägare är bolsjevik-
-och där uppträder en upphetsande
kvinna i rött, en Djävulens dotter.
Och hon leder de fördömda
in i syndens grottliknande mörker-
-och lyser upp den fördärvliga vägen
för de arma förtappade-
-genom de rödfärgade ljusglimtar
och reflexer-
-som lyser upp
det glänsande klädesplagg-
-som knapphändigt skyler
hennes yppiga skamlöshet.
Hennes flammande ögon, hennes
obscent röda mun och snabba tunga.
Den italienska filmen triumferar
stort på festivalen i Cannes.
Juryns specialpris har tilldelats
“Äventyret” av Antonioni.
I motiveringen understryks särskilt-
-strävan att finna
ett nytt filmiskt språk.
Och Den Gyllene Palmen går till
Federico Fellini-
-för hans redan ryktbara
“Det ljuva livet”.
Den lantliga festen…
Traktens twist.
Jämna pengar, tack.
Knuffas inte, håll köordning!
-Jordan, var och när.
-Hur och varför.
-Bara ståplatser kvar på parkett.
-Jag måste komma in!
Jag har en biljett…till bion.
Det finns plats på balkongen.
Följ mig.
Vet du vilken som är den lyckligaste
åldern? Det är nu, dag för dag.
Jag kan ge dig på käften.
-Tuta inte…!
-Man vet aldrig…
-Till er…
-Tack.
Tack själv.
-Ska vi svänga in?
-Se, vad han kutar, fyllot.
Men varför gör du sådär…?
-Var det inte bra på balkongen?
-Nej…inte riktigt.
Det finns ståplatser på parkett,
eller längst fram.
Längst fram, i så fall.
-Följ mig.
-Visst.
-Har du snott äggen?
-Nej, de har jag köpt.
En gubbe med karaktär.
Det är samma film som igår.
Det är samma film som igår…
och i förrgår.
Jag vet, men jag missade lite
i mitten…av filmen.
-Är hon vaken?
-Ja, jag har just gett henne kaffe.
Vittorina gör i ordning frukost
åt henne.
-Vad är det?
-Ingenting.
Men vad har hänt?
Du är ju alldeles rödögd?
Inget, jag har haft hornhinne-
inflammation i trettio år.
Roligt att ha
en så omtänksam bror som du.
-Vad gör du?
-Jag kan inte stanna här.
-Varför då?
-Du får ju sova på soffan.
-Och din syster…
-Giovanna är bara glad.
Hon är alltid ensam hemma…
Hon tycker mycket om dig.
Jag tycker också om henne, men hon
grät i morse. Var helt rödögd.
Nej, hennes ögon är inflammerade.
Varför skulle hon gråta?
För hon har förstått
att jag älskar dig.
Du måste hitta ett hotell åt mig.
Det finns Pensione Sole,
men bara för ett tag.
Visst, bara för ett tag.
Är den där lilla pojken du?
Och mannen intill din far?
Han ser bra ut. Han liknar dig…
eller snarare, du liknar honom.
-Och vem är den andre där?
-Marskalk Tito.
-Är det en vän till dig?
-Ja, även om jag aldrig träffat honom.
Vad äter man till frukost i Frankrike?
Vi ses ikväll.
-Lite mer kyckling?
-Nej.
Min syster har lagat hemlagad
tagliatelli, så det är bäst jag går.
Ja, annars blir hon ledsen.
Dessutom är det dags att gå.
-Ska jag vänta på dig?
-Nej, jag ska avsluta räkenskaperna.
-God natt, Chantal.
-Hej, vi ses imorgon.
-Ni är svenska, va?
-Fransyska, från Maisons Lafitte.
Jag är italienare, jag.
Från Afragola.
Min far skickade hit mig att jobba hos
min farbror. Men det är inget för mig.
-Så ni tänker åka tillbaka hem?
-Om jag inte hittar nåt annat jobb så.
-Och ni?
-Jag kom hit när jag var tjugo år.
Jag dansade i en balettrupp,
“Les Plus Belles”.
Jag blev kvar här av kärlek.
När vi kom hit på turné-
-uppträdde vi bara i småstäder,
inte Milano eller Rom.
En kväll när jag dansade fick jag
ögonkontakt med en stilig ung man.
Vi tittade på varann…
När numret var över,
kom den här stilige unge mannen-
-till logen och tog mig med sig,
som jag var-
-med bara en tunn kappa
över scendräkten.
Och den här stilige unge mannen,
var det direktören för Splendor?
-Ja, det var Jordan.
-Och han såg bra ut som ung?
Den här stan liknar lite
Maisons Lafitte, min stad.
Den är också lite italiensk,
gammal-romersk, för Julius Caesar…
Ja, Julius Caesar är italienare.
Han slog läger där.
De kallades “Mansiones”.
Mansiones-Maisons.
Maisons Lafitte.
Ni är mycket bildad.
Ni kan en massa.
-Jag är hemma. God natt, och tack.
-Vi ses imorgon på Splendor.
Går ni jämt så ofta på bio?
Nästan varje kväll en månad nu.
Jag går ganska ofta, ja.
Jag gillar film som underhållning.
I Neapel gick jag aldrig på bio.
-God natt.
-Signorina…
Jag måste tala om nånting för er.
-Ja, säg.
-Jag säger det imorgon.
Vad? Jag har slagit sönder en tallrik.
Nu äter vi. Smaklig måltid.
-Var och när.
-Hur och varför.
God morgon, Don Aldo.
Så vi är kollegor numera.
Ja, men vi kommer nog inte
att konkurrera.
Ni söker åskådare, jag söker själar.
Men själarna får betala samma pris,
ser jag.
Men jag recenserar inga prästfilmer.
Fast påven är listig. Öppnar 5 000
landsortsbiografer över hela Italien.
Det blir både ekonomiskt lönsamt
och så får han ungdomarna i kyrkan.
Ja, vi gick i mässan
för att få spela fotboll.
Biografen är som kyrkan. En magisk
lokal med pelare och kupoler-
-…som ger löften om ett annat liv.
-Filmen blir en sorts “annan värld”.
Och ingen straffas.
Påven har insett det:
“Själarna tillhör oss”, även på bio-
-”Smultronstället”! Den fick
första pris i Berlin. Den ska vi se.
-Jag ska bara äta först. När och var.
-Hur och varför.
250 lire…
Signor Paolo, det här är
första gången ni gör oss den äran.
Nej, jag har besökt er biograf,
vänta nu…
…1949, med min mor.
Hon var en stor beundrare av Totò.
Ja, men Totò fortsatte
att göra film efter 1949.
-Min mor dog 1950.
-Jag beklagar.
Man förstår vad ensamhet innebär
först sedan man mist sin mor.
-Är det är min biljett? Kan jag gå in?
-Varsågod och stig på.
-Ni är mycket artig.
-Och ni är mycket vänlig.
Smultronstället…
När jag återsåg denna plats
från det förflutna-
-mindes jag åter, med nostalgi,
min ungdom.
Sara.
Jag är din kusin, Isak.
Jag ser inte längre ut som förr.
Men du är fortfarande densamma.
Du har inte alls förändrats.
Goddag, sköna kusin. Vad gör du?
-Plockar smultron. Ser du inte det?
-Hur länge har ni kört film?
-Sen 1936.
Var det inte svårt i början?
Nej, det kräver bara lite god vilja
och påpasslighet.
Man måste börja att göra i ordning
filmen på morgonen.
-Ser du?
-Den har gått av.
Man får laga den.
Man tar saxen och klipper…
mittemellan två bilder, längs strecket.
Skrapar den för att få bort gelatinet.
Tar aceton…
-Det luktar.
-Det är aceton! Acetonsyra.
Titta, så gott som ny!
Man ser ingen skillnad.
Sen kan man fortsätta.
Intressant…
-Och om den går av igen?
-Då har du ögonen på fel ställe.
Monsieur Hulot!
Gjorde ni er illa?
Vakthavande officer!
Polischefen!
Se upp…!
-Vi tar om!
-Kameran går!
-”Pamela”, 1 – 2:a, 3:e, 5:e, 7:e…
-Stopp!
Den här blev bra.
Alla till utgångspositionerna igen!
-”Pamela”, 4 – 2:a.
-Börja!
-Pappa!
-Där är Rex!
Leve Rex!
Regimens största skapelse!
Kommunalnämndens ordförande
önskar er lycklig resa. Leve Italien!
Hur ser det ut…? Hur ser det ut…?
Jag fick jobba till sent.
Och de betalade dåligt.
Så jag gick och sa,
att nu säger jag upp mig.
Juveleraren tittade på mig och sa:
“Du kan gå”-
-”men livets skola
har inte lärt dig någonting.”
Så jag svarade: “Om den inte har lärt
mig nåt, så har ni aldrig gått i den.”
-Bravo! Bra svarat.
-Visst är det ett bra svar?
-Fast jag svarade inte så.
-Varför inte?
Därför att…för att jag
kom inte på det just då.
Jag rodnade bara och sa till och med
“förlåt”. Kan du fatta det?
Det där fina svaret…
det kom för mig först efter två dar.
Så vad kunde jag ha gjort?
Gått tillbaka och säga-
-”i onsdags sa ni att jag inte
lärt mig nåt av livets skola.”
Det skulle ha förlorat sin effekt.
I film, däremot…
I film skulle det aldrig
kunna hända, för där…
…där är allt förutbestämt,
allt förutsett, även det oförutsedda.
Så är det i filmens värld, det vet ni.
En kärleksscen i verkliga livet
får man ta som den kommer.
Den sker i felaktig belysning,
på fel ställe, i en säng som gnisslar…
Men jag har aldrig hört
att sängen gnisslar.
Nej, för jag har smörjt den innan.
Om du föredrar att se saker på bio i
stället för att göra dem i verkligheten.
Jag går, farväl. Farväl för alltid!
Farväl för alltid! Inte ens farväl
ser ut på det här sättet.
Farväl, jag lämnar dig för alltid.
Farväl är uttänkta och nerskrivna.
Man säger inte: “Jag går min väg”.
Men det gjorde du igår.
Igår var igår! Vad menar du?
Du har inte hållit ditt löfte.
Dina löften är som vinden.
Men såna här saker
är de svåraste att säga.
Ursula, vikingakvinnan.
Kim…
Brigitte…
Veronica Lake…
Bara ett öga, men…
Katharine Hepburn…
“Om du hör klockan klämta,
fråga inte för vem den ringer.”
“Klockan klämtar för dig.”
Tio ungdomar är på väg
åt det här hållet.
Nej, de tog den andra vägen.
De vek av.
-Skit samma. När sätter vi igång?
-Om sju minuter.
-Jag går till baren. Vill du ha nåt?
-Nej, ingenting.
-Senator Jordan?
-Nej, tack.
Han vill inte ha nåt.
“När legenden möter historien,
så segrar legenden.”
“Mannen som sköt Liberty Valance.”
Han minns inte. Jag går till baren.
Osvaldo, gör mig en god
och stark kopp kaffe.
Jösses, det är verkligen varmt idag…
Och här sitter ni och dåsar…
Inte så dumt att sitta på baren.
Här är det lugnt och skönt…
-Spela lite kort kanske…
-Nej.
Eller biljard…
-Eller spela flipperspel.
-Det är för barn.
-Snackas vid lite, utbyta synpunkter?
-Knappast.
-Kan jag fråga en sak?
-Du har redan ställt tio frågor.
Tja…varför går ni inte på bio?
-Vad då för?
-Vad menar du med “vad då för”?
Ja, bortsett från att man idag…
Vet du vad de visar på Splendor?
-En helt ny film, “Tjuren från Bronx”.
-Ja, jag såg några avsnitt på TV.
Ja, har man sett två, tre scener
har man sett det hela.
Så om du ser en tjej promenera
förbi här tre, fyra gånger-
-så har du redan varit där!
Titta här bara!
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9!
Idag visar de nio filmer
på olika TV-kanaler.
En med Totò, en med Orson Welles,
en med Chaplin-
-Astaire i “Flottan dansar”, en
“Kärlek, bröd osv…”, en Jerry Lewis-
-”Fort Apache”, “Fönstret åt gården”
av Hitchcock, ännu en med Totò.
-Jaha, och vilken tänker du se?
-Ingen av dem.
-Ingen av dem!
-Vi sitter här.
Ni sitter här, bravo! Ni är verkligen…
Ni sitter här, som vanligt.
Visst, jag förstår er.
Ni har upplevt allt.
Allt det som filmen kan få er
att drömma om och önska.
Ni har allt: kvinnor, rikedom,
äventyr, kärlek…
Ni behöver inte se det på film.
Ni har ju allt. Visst.
Om jag sett lika mycket som ni, skulle
jag inte heller gå på bio, behöva det.
-Jobbar inte du idag?
-Skit i det du! Vad är klockan? Fan!
-Ditt kaffe då?
-Vi har ju redan upplevt allt.
Kvinnor, rikedom, kaffe…
Hallå där, ni kan inte ställa er
framför biografentrén!
Så jag hindrar publik-
tillströmningen, va?
Sköt ni ert…
Han kan inte parkera framför entrén.
Vi får sätta upp en förbudsskylt.
Visst, det skulle lösa allt.
Driv dem till Missouri.
-God afton, signorina Chantal.
-God afton, signor Paolo.
-Folk håller sig inne för regnets skull.
-Klockna åtta var torget fyllt av folk.
61 åskådare på fyra föreställningar.
95 000 lire i kassan.
Det är en bottennotering. Undantaget
är vår berömda retospektivserie.
De visade “Leoparden” på TV ikväll.
När vi visade “Leoparden” här, hade
vi 3 000 besökare under en helg.
600 000 lire i kassan. Det skulle
motsvara tio miljoner idag.
Då var Splendor stor.
Splendor är fortfarande stor.
Det är filmen som blivit liten.
Gloria Swanson, “Sunset Boulevard”.
Hur kan vi konkurrera med
“Leoparden” på TV?
Med en taskig skräckfilm,
som spelats in i två rum och kök?
Som “Psycho”. Och en dusch förstås!
Vad annat kan vi visa?
Det är de filmer som finns.
Det är de filmer du väljer,
som klok gubbe. Gångbar skräck.
Välj en film själv då
som tar in tio miljoner.
Ni är outhärdliga båda två!
-Du tänker bara på förtjänsten!
-Gör jag!
Bio-fan har gett mig
fler skulder än jag har hår på huvet!
Och om jag ska vara ärlig, så beror
en stor del av dessa skulder på dig.
På mig? Han är inte riktigt funtad.
Blir ni aldrig trötta på att idissla
sånt här nätterna igenom?
Är det mitt fel kanske
att du har skulder?
Nej, du har gjort mig rik.
Tänk bara på serien
med stora ryska filmskapare!
Jag visste det,
du drar alltid fram det där.
Resa och hotell för ryske konsuln
med fru och deras tolk, i en vecka.
Jag borde tacka dig.
Luigi, jag borde tacka dig.
I den här filmen, “Selskaja”
bildar uppbyggnadsarbetet-
-de såväl politiska som personliga
problemen, revolutionen-
-kollektivjordbruket
och de båda världskrigen…
…en ram för det pionjärarbete-
-som utförs av en ung lärare
från en avlägsen ort i Sibirien.
Fylld av värme, men också
heroisk och spännande.
Kan jämföras med Donskojs
“Gorkij-trilogi”.
-Oroa dig inte. Han utsträcker lånet.
-Jo, jo, visst gör han det.
Vet du vad den här notarien
kallas för? Blodsugaren.
-Låt honom suga bara…
-Tack, Luigi.
-Masi, är notarien här?
-Han spelar därinne.
-Jordan, varsågod och sitt.
-Tack.
-Trehundratusen.
-350.
Femhundratusen.
-Pass.
-Jag synar.
Fyrtal i kungar.
-Fyrtal i ess.
-Bra spelat, advokaten.
-Snack! Med en sån hand…
-Nå, Jordan!
Bry er inte om dem, de är vänner.
Jag kan få dem i kurran närsomhelst.
Säg bara.
Jag väntar på avräkningen
från rättighetshavarna.
Och samtidigt måste jag betala
de italienska distributörerna.
Så jag skulle behöva förlänga
låneperioden två månader.
-Men distriktsbanken…
-Och krediten…
-Samtal från Paris.
-Spela åt mig är ni snäll.
Det har gått så dåligt idag
så sämre kan det inte bli.
-Jag öppnar. Femtusen.
-Jag är med.
Kom ihåg,
att mitt erbjudande kvarstår.
Och mitt svar kvarstår också.
-Hur många kort?
-Tre.
-Hundratusen.
-Pass.
Fär det verkade, när ni talade med
notarien, som om ni var i svårigheter.
Helt normala transaktioner.
-Hur mycket sa ni?
Hundratusen? Vi säger 150.
Trehundratusen.
-350. Där är 200 till.
-Vi säger sjuhundratusen.
En miljon femhundratusen.
Jag synar.
-Två, fyra, fem, sex, sju och femtio…
-Då ska vi se.
Färg. Jag förlorar.
-Två par med knektar i topp.
-Vilket spel! Tack, ring mig imorgon.
Mamma mia, det var verkligen…
Hur är det? Mår du inte bra?
Du var mycket bra, verkligen bra.
Nu har de fått nåt att prata om
i fyra månader minst.
Du var helt oberörd. Mycket modig.
Vann tre miljoner åt honom i ett svep.
Vänta, får jag den där.
-Tre miljoner i ett svep.
-En och en halv.
Jag såg dig. Först gjorde du 20,
20 och 20, första gången.
Sen 100, 100 och 100.
Vad är det? Du svettas ju.
Ta på dig den här. Ta på dig
regnrocken. Du blir ju våt.
-God morgon, signor Paolo.
-God morgon, signorina Chantal.
-Förlåt, om den blivit lite trasig.
-Det gör inget…
-Tyckte ni om den?
-Den är lite tung.
Är Proust tung? Ja, kanske.
Idag tänkte jag föreslå den här.
En bok med starka känslor som ni
säkert kommer att tycka om. Tolstoy.
Jag följer er. Om jag får.
-Kan ni lämna affären sådär?
-Ingen stjäl böcker här.
Ni har säkert uppmärksammat
att jag besöker Splendor ofta.
Men vet ni, jag är inte särskilt
intresserad av film.
Jag gissade det. Ni brukar somna
så snart filmen börjar.
Så ni har lagt märke till mig?
Signorina, idag blir jag sextio år och
jag har tänkt avslöja nånting för er.
Att under de senaste tjugo åren
har ni varit i mina tankar.
Jag skulle vilja föreslå er följande:
Om ni skulle vilja belöna
min tillgivenhet med ett “oui”-
-ska ni veta, att mitt hem och
mina böcker står till ert förfogande.
Ni behöver inte svara omedelbart.
Ge ert svar när ni vill.
Det brådskar inte. Om ett år, två…
Mitt förslag står alltid öppet.
Ta emot den här tändaren,
som ett minne av min födelsedag.
Men hur…
Det är ingen tändare utan en spray-
flaska, fylld med er favoritparfym.
-Signor Paolo.
-Signor Jordan!
Vad är det för film idag?
Åh, “Deerhunter”, säkert intressant!
-Visst, och vi ses väl senare?
-Självklart.
Signor Paolo är en verkligt
fin människa.
Ett ögonblick, jag kommer!
Jordan, stänger du ikväll?
Jag har en träff.
Jag ska träffa någon. Titta inte nu!
Hon står vid ingången.
Vad tycker du? Stirra inte!
-Vill du jag ska titta eller inte?
-Jo, titta, men inte så det märks.
Titta nu! Nu!
-Är det hon med barnet?
-Ja, hon är änka.
Hon är lärarinna.
Jag träffade henne på körskolan.
Gav henne några fribiljetter…
-Hon har en liten pojke.
-Ja, hon är söt.
Jordan, hon får inte få reda
på nånting om oss.
-Om vadå?
-Om mig och henne och dig.
Har det pågått länge?
Ert förhållande.
Det är inget förhållande.
Vi har vår första träff ikväll.
Så därför vill jag inte
att hon får reda på nåt… OK?
-Så du stänger ikväll?
-Ja, jag stänger.
-Vad tycker du om min mustasch?
-Ska du anlägga mustasch? Bra.
Du har ju inte ens märkt nåt.
Säger “bra” utan att mena nåt.
Vad ska jag säga? Det är för sent nu.
Om den inte klär mig,
kan jag raka av den.
-Så du stänger?
-Ja, jag stänger.
Tyckte du om filmen, Lorenzino?
-Nej.
Snart kommer
“Pongo och de 101 dalmatinerna”.
-Vill du gå med mamma på bio då?
-Svara då.
Jag har ett bra förhållande till barn.
De gillar mig.
Det märks. Han tyckte om dig
från första stund.
Detsamma här.
-Ska vi gå och äta en härlig pizza?
-Svara farbror Luigi. Vill du det?
Lorenzino somnade på pizzerian.
Sen följde jag henne hem.
-Och eftersom Lorenzino sov så…
-Så låg ni med varann?
Nej, vi var mycket tysta
för att inte väcka Lorenzino.
Vi satt uppe länge
och talade om en massa saker.
När jag skulle gå.
följde hon mig till dörren.
Och där på tröskeln kysste jag henne.
I 21 minuter.
En 21-minuterskyss.
Jag kollade på klockan.
Minns du kyssen mellan
Cary Grant och Ingrid Bergman?
Ja, kyssen i “Notorious”.
Glöm den för den legendariska
kyssen mellan Eugenia och Luigi!
Gå tillbaka till körrummet.
Pausen är slut.
Jordan berättar aldrig nåt för mig.
Jag har sett en massa stämningar-
-från kommunen,
hälsovårdsnämnden, brandväsendet.
Är de ute efter honom?
Advokat Lo Fazio spelar ju kort
varje kväll med borgmästaren-
-hälsovårdsinspektören och
brandchefen. Resten kan du räkna ut!
Men varför säljer han inte?
Och tänker på sin hälsa.
Vad är det för glädje med att ha
biograf nu? En gång i tiden, visst.
Då rönte min salig far
större aktning än borgmästaren.
Att få fribiljetter av honom ansågs
som en stor ära, en gärd av aktning.
Alla gav oss presenter till jul.
Jag var så stolt, så stolt.
Högt ärade filmskapare,
ni har ett viktigt ansvar.
Ni måste ständigt hålla i medvetande
att er främsta inspirationskälla-
-måste vara fascismens idéer.
Maestro Gallone! Jag anförtror
våra medborgare denna er film…
…som hyllar en konst…
…som hyllar en humanismens hjälte
som metaforiskt sett symboliserar…
…vår Duce och hans roll
i det italienska imperiet.
Striptease i pauserna. Internationella
artister. Oförändrade biljettpriser.
-Är du nervös?
-Nej.
-Du kedjeröker. Tänder en efter en.
-Du gör mig nervös!
Måste du sitta just här,
med så många platser?
“Just här”? Vi ser ju på showen
tillsammans. Stör jag dig?
-Vad tittar du på?
-Jag kan knappt…
Jag vet vad du tänker:
“En kväll med nåt sånt här
och 50 års arbete är bortkastat!”
Vadå? Bortkastat… Jag tänker bara,
det är en show, de är söta, trevliga…
Det är väl jag som inte är trevlig då?
Jag har varken sagt
att du är trevlig eller otrevlig.
Vi har känt varann i femton år.
Skulle jag inte sagt nåt innan?
Tack ska ni ha, flickor.
Ni är alla mycket söta och duktiga.
Jag är ledsen, men jag har inte fått
tillstånd för er att uppträda.
-Vi måste inställa showen.
-Brandinspektören…
-Men ni kommer att få full betalning.
-Självklart.
Vi vill informera publiken
att stripteasen blivit inställd!
-Och de internationella stjärnorna?
-Har redan rest tillbaka till Rom.
Vi åker till Rom!
En biljett?
-God dag, signorina Chantal.
-God dag, signor Paolo.
-Vad ska jag göra?
-Starta. Vi tre ser den.
Då kör jag.
TRÄSKOTRÄDET
Vi lagade till en kyckling som vi fått
av några jugoslaviska bönder.
Då dök en grupp utsvultna
amerikaner upp. Där rök middan!
Delad rikedom ger säkrad fattigdom.
Den amerikanska löjtnanten frågade:
“Vad är det ni lagar?”
Jag svarade på dålig engelska
och de sprang skräckslagna iväg.
Och varför? I stället för “Chicken” -
kyckling, sa jag “Children” – barn.
De trodde de stött på en
konstig stam italienska kannibaler.
-Kan du komma ett slag?
-Vi ses, ursäkta mig.
-Vad är det?
-Inget. Såg att du hade det jobbigt.
Tänkte du ville bli räddad.
När hon börjar prata…
Var hon vacker,
hade jag lämnat dig ifred, men…
Luigi, gör mig en tjänst.
Sköt dig själv för en gångs skull.
Visst, för en gångs,
två gånger, tre. Jämt!
Nästa gång får du ta dig
ur din egen soppa.
-Utmärkt! Blanda dig inte i.
-Kycklingsoppa, då…
Jaså, du spionerar på mig!
Står och lyssnar.
Vem lyssnar?
Tror du jag har tid för sånt?
Ditt snack om Jugoslavien och
nån löjtnant och vad du kokar ihop?
Gör dig löjlig du bara. Varsågod.
Med din “chicken”.
Soppa på nån gammal höna…
-Luigi, önskemålet är nu en order!
-Utmärkt. Då förstår vi varann.
Journalisten har stött på en gruv-
arbetare, som fastnat i en gruvgång.
Under tiden…det här är
jättespännande, så somna inte…
Journalisten i filmen heter
Charles Tatum.
Han spelas av Kirk Douglas,
skådespelaren…
Han vill göra ett scoop, va?
Han vill få ensamrätt på historien.
Så han säger, “Nej, gå inte ner
och försök rädda honom”-
-”det är farligt, allt kan rasa.”
Fattar du?
En massa mänskor kommer
för att se Leo dö.
Dit kommer torgförsäljare
som säljer godsaker och ballonger.
Gillar du historien? Men lyssna
nu då, Lorenzo. Somna inte!
Det här är det bästa…
Lorenzo, vad som händer nu…
Han tar… Nej, somna inte.
Han tar och börjar gå…
-Sover han inte än?
-Han är livlig ikväll.
Han brukar somna av den här.
Han är nyfiken, va?
Han vill inte sova.
Han vill veta hur det slutar.
Så kommer de med alla ballonger
och… Det går flera dar… Fattar du?
Det går flera dar
och till slut dör gruvarbetaren.
Somna inte.
Du blir störd av den här, va?
Den gör dig sömnig, va?
Vi håller den.
Den här mannen…hör på nu. Vid
en viss tidpunkt så dör han i gruvan.
Fattar du?
Bara för att göra ett scoop!
Men i slutet så får han sitt straff,
och…
Sov då.
Lorenzo, hör du på mig?
Nej, jag får berätta imorron.
-Har han somnat?
Jag berättade
när de sköt Kirk Douglas…
Han somnade tvärt.
-Imorron ska jag berätta “Sciuscia”.
-Vet du vad jag tänkte nyss?
Med alla historier du berättar,
är det som om du lever genom andra.
-Nastassja…
-Natasha Kinski…
Nastassja Kinski. Ska du rätta mig?
Du lever genom andra.
Du har varit med i alla krig.
Rest mer än Marco Polo och påven.
Du känner bättre till San Francisco
än Frosinone.
Jag gillar San Francisco. Vid Golden
Gate har man just lämnat Berkeley.
Sen hamnen och vidare till den
berömda italienska chokladfabriken.
-Tar man vidare till vänster så…
-Så jag hade rätt.
Jag gillar San Francisco.
“Jag hade rätt.”
Skulle jag vara korkad kanske?
I stället för att bli fast
i Afragola har jag rest.
Jag har varit förälskad. Upplevt krig.
Allt. Acapulco… Äventyr.
Har alla de här
varit dina älskarinnor?
Inte alla, sanningen att säga.
Många har älskat mig utan hopp, för…
-…för just då var jag med nån annan.
-Och vem är du med just nu?
Just nu är jag ihop med
och inte ihop med någon…
…vars profil är lik Candice Bergen.
Känner du till henne?
Och du liknar Robert Redford!
Ja, om han var lite yngre
och mörkhårig. Skulle klä honom.
-Tyst med dig…!
-Håll dig lugn!
-Vad sa du? Är vi ihop eller inte?
-Stilla nu…
-Var och när.
-Hur och varför.
“Regissörens brist på inspiration kan
jämföras med aktörens vilsenhet.”
“Han tycks gå vilse i en historia
utan intrig.” Vad tycks?
Skrämmer det bort läsaren
från biografen?
Du har färre läsare än vad vi har
besökare. Vem tror du du skrämmer?
Igår var du den ende i biografen.
Förutom signor Paolo, men han
kommer inte för filmens skull.
Sen en tid tillbaka känns det
som om jag inte förstår nånting.
Som om jag tillhörde
en utdöende ras.
Min chef vill att jag ska
börja skriva TV-kritik.
Jag tror jag ska göra det.
Efter alla strider…
“Kom hit, Ned!
Drick en klunk drömmar med mig.”
“Min själ vacklar.”
“Jag känner mig modig,
mycket modig.”
-Ray Milland, “Förspillda dagar”.
-Nej, jag stänger!
Jag kan inte visa film för en galen
maskinist och en korkad kritiker!
“Sen en tid känns det
som om jag inte förstår nåt!”
Cocò, du har min tillgivenhet…
Men du har aldrig begripit någonting.
I tretti år har du läst “Cahiers
du Cinèma” och “Prospective”…
“Positif”.
Har du nånsin sett dig omkring?
På de omkring dig.
Har du nånsin frågat dig,
varför folk går på bio?
Vad vill de, vad väntar de sig,
hur kan de förändras? Nej.
“Jag kanske tar jobbet som
TV-kritiker”. Vi får utlysa landsorg.
Vad spelar det för roll
om en filmkritiker byter jobb-
-eller om en biograf stänger?
Och en filmmaskinist förlorar jobbet?
Våra strider? Vilka strider?
De är gamla strider.
Det är bara frågesportsfantaster kvar.
Lorenzino, vad vill du bli när du blir
stor? Vetenskapsman, frihetskämpe?
Nej, du vill vinna en miljon som
alla andra. Vad är högsta vinsten?
Vad var dina första ord? Inte mamma
eller pappa. Nej, spel, dobbel, lotto.
De föds programmerade.
Utan och innan, inte sant?
Men mitt kära dumhuvud
och du Luigi, jag älskar er.
På detta öde och tysta torg
vill jag ta mig en slummer.
Två år i italienska armén
och två i marskalk Titos-
-ett halvår på sjukhus i Dubrovnik.
Stanna, vi är framme!
Tack för mig.
LIVET ÄR UNDERBART
Hallå där, Bradford!
-God jul!
-God jul!
God jul! biografen!
God jul, drugstore!
God jul, mr Potter!
God jul, själv! Gå hem med dig,
de väntar på dig.
Bäste herr utmätningsman.
-Mr Bailey, ni har en skuld på…
-Jag vet, 8 000 dollar.
-God jul, lilla pappa!
-Barn…! Peter!
Mina barn! Jane! Tommy!
Jag kan pussa ihjäl er!
Jag är så lycklig!
George, älskling!
Kom med ner, de kommer strax.
-Stig på, farbror Bill.
-Farbror Bill är här!
-Titta, George!
-Titta, titta!
Är det inte fantastiskt! Hon är
enastående. Mary har ordnat allt.
Hon berättade om dina bekymmer
och man har gjort en insamling.
Det här är från skolan.
Och det här för dig att leka med.
Ett ögonblick, tysta allesamman!
Till min bror George,
den rikaste mannen i stan!
Jag gick förbi, såg att det lyste
och sa till mig själv.
-”Vem kan vara på bion så här dags?”
-Jag sköter räkenskaperna.
-Vill du ha hjälp?
-Nej, jag är klar.
-Hur står det till? Illa?
-Nej.
Jo, lite illa, kanske.
Men du är inte orolig?
Nån som har massor av skulder
bör väl vara lite orolig, eller hur?
Den här samlingen är verkligen fin.
Du vet, Eugenia…hon från skolan.
De tjänar rätt bra…
Hon tjänar bra, vi har inga problem…
Så om du inte betalar mig nån lön ett
par månader, så är det inga problem.
Det är ett känt faktum
att italienska lärare är välbetalda.
Gå hem och lägg dig.
Nej, jag ville bara säga…
Om jag säger som så…
Jag stannar här ett slag.
Jag är inte minsta sömnig.
Det är advokat Lo Fazios revisor.
-Signor Jordan. Hur står det till?
-Bara bra, tack.
-Och er syster?
-Också bra. Slå er ner.
Det tar bara ett ögonblick. Jag har
kommit för de obetalda räkningarna.
Jag beklagar ert besvär.
Jag har lånat på banker och kredit-
institut, hos ockrare och procentare-
-men inte skrivit på ett
endaste lån för advokat Lo Fazio.
Men Lo Fazio har köpt upp
alla era lån och skulder-
-från institut och banker och
kreditorer. De finns här i vår ägo.
Och en möjlig uppgörelse. Advokaten
har ett ytterst förmånligt förslag-
-som jag som hans revisor
är helt emot.
Som ni vet vill advokat Lo Fazio
gärna köpa biograflokalen.
Han föreslår: Han betalar alla era
skuldförbindelser till dagens datum-
-samt i kontanta medel
till er personligen-
-den summa som han har skrivit här.
Vad menas med “minus 10″?
Att jag accepterar hans förslag
minus tio miljoner.
Jag ger honom tio miljoner i rabatt…
…på ett litet villkor som ni
kommer att råda honom att godta.
Han godtar det aldrig.
Gör han det är han en mask.
Om inte, tjänar tio miljoner.
Hoppas han inte är nån mask.
Jag öppnar. 50 000.
Luigi hade rätt.
Vilken förolämpning!
Den örfilen kommer att gå
till historien, Jordan!
-Utmärkt spelat!
-Tio miljoner för en örfil!
-Gratulerar!
-Hundra örfilar till!
Skål för oss tre.
Jag släcker då…
Ikväll, efter solnedgången,
på Piazza Garibaldi…
…blir det en förevisning av den
världsberömda filmen “Metropolis”.
Ett stort filmkonstverk om kärlek,
död, mystik och fantasi.
Efter filmen blir det tecknad film.
Valfria priser.
-God jul! God jul, allesamman!
-Men det är ju juni.
Sånt här händer bara vid jul.
God jul!
Utdrag har visats ur följande filmer:
TRÄSKOTRÄDET
av Ermanno Olmi
AMARCORD
av Federico Fellini
SLAGET OM ALGER
av Gillio Pontecovo
LA CENA DELLE BEFFE
av Alessandro Blasetti
DAG SOM NATT
av Francois Truffaut
DET STORA KRIGET
av Mario Monicelli
METROPOLIS
av Fritz Lang
PLAY TIME
av Jacques Tati
SMULTRONSTÄLLET
av Ingmar Bergman
NÄVARNA I FICKAN
av Marco Bellocchio
SCIPIO AFRICANUS
av Carmine Gallone
LYXRAGGAREN
av Dino Risi
LIVET ÄR UNDERBART

Get Adobe Flash player

Comments are closed.